Sömnlös igen, fast i Örebro
Vid klocken 0610 gick jag upp igår, vilket innebär att jag varit vaken i 24 timmer och mer därtill, har bara inte kunnat somna, John blund lyckades så småningom hitta till Elin iaf.
När jag slutade jobba igår, bar de av hem till mina föräldrar för att packa de sista äta lite middag och sedan börja sin 20 mil långa resa upp till Örebro. Den första biten, upp till Mjölby är så enormt seg, det känns som att man aldrig ska komma, I Mjölby blev de kaffe/kissepaus, blåsan var typ sprängfylld redan i Tranås och då hade jag fyra mil kvar till mjölby, men jag lyckades precis in på toa på mcdonalds i mjölby, det är sällan de är så skönt att gå på toa. Just nu sitter jag här vid Elins dator och väntar mest bara på att tiden ska gå, med tanke på att jag inte sovit något på huuuur många timmar som helst, dessutom har jag sovit vansinnigt dåligt de två senaste nätterna så för er jag ska umgås med idag, de finns en anledning till att jag beter mig konstigt idag, Om jag är mer flummig än vanligt alltså.
Idag bär de först av till Gustavsviksbadet där jag och Elin ska möta upp Jocke, Ola, Ias, Antonia och Linn, Om jag inte har synts till på ett tag så kan de finnas risk för att jag sitter i bubbelpoolen och sover...Det vet man aldrig. Efter badet så bär de av till västerås och där vet jag inte riktigt vad som händer, men de kan finnas risk för att jag däckar någonstans, Hoppas dock inte, ska försöka pimpla i mig lite kaffe och mycket godis så går jag på högvarv istället sen. Usch jag kommer bli världens katastrof, eftersom jag redan i mjölby för 14 timmar sen kände mig som att jag var lite småfull.
Har jag någon gång sagt hur mycket jag triva med att jobba med gamla? De är så himla underhållande, När jag i torsdag kväll jobbade så kom några roliga repliker (enligt mig iaf)
Scen 1: Johanna kommer till en tant boende i Ingatorp, tanten i fråga kan vi kalla Siri går o lägger sig tidigt jämt, och i torsdags så var persiennnerna nerrullade vid halv fyra. så när jag kommer till henne strax efter fyra, plingar jag på dörrklockan låser upp och kliver in, när jag kommer in tänder jag lampan i hallen, då hör jag siri inifrån sovrummet
- Va FAAN är de nu då?
Tro mig, de är inte riktigt vad man förväntar sig av en 92-åring alltid
I scen 2 var jag ute bland byarna och kom till en tant som vi kan kalla Elsa. När jag kliver in så tycker jag att hon ser riktigt konstig ut, det första som slår mig är att hon har en pågående ti-attack, Men när jag kommer fram så pratar jag med henne och inser att de inte så allvarligt men jag börjar prata med henne
J: Jag tycker du beter dig konstigt, inte som du brukar
E: Tycker du inte?
J: Neee de tycker jag faktiskt inte,
E: Nehe.... Då är jag FULL,
Inte heller något man förväntar sig.
I min sista scen den torsdagskvällen är när jag kommer till en dam som kan kallas Kristin. Jag ser att hon sitter o läser och börjar en konversation
J: Sitter du här o läser? Vad är de du läser för något?
K: Jag sitter o läser Guds ord, jag är nämligen kristen de har jag varit sen jag var 16, jag hoppas att du också är de?!
J: Neee jag har faktiskt mina tvivel
K: Det ska man inte ha angående Gud, honom kan man alltid lite på....
Konversationen slutar där för att jag har lite svårt att hålla mig skratt.
Jag har faktiskt funderat en del på de där med Gud o vem/vad som skapade världen, Om de nu var Gud som skapade världen, Varför nämner han aldrig något om dinosaurier och all urbefolkning i bibeln? Dem har jag inga bevis för att gud har levat men däremot alla dinosaurier och vår urbefolkning har man faktiskt ben och grejer ifrån... Är de konstigt att man tvivlar? Neee tänkte inte de... Och jag vet, jag tänker för mycket...
Vet ni vad jag gjorde i onsdag? Massor.... Dammsög, tvättade, manglade, strök, klädde granen, och åkta hiss upp o ner för att lägga upp saker i mitt förråd på vinden, men ändå kunde jag inte sova den natten, så vid kl 05.05 bestämde jag mig för att rymma hemifrån och åka hem till mamma o pappa och sova där istället, de gjorde ju att jag inte sov så himla mycket den natten. Jaja nu har jag skrivit tillräckligt för er... finns ju dem som anser att jag skriver för mycket... men de är antingen de eller ingen update... Bara att välja...
Puss o kram o så där på er
När jag slutade jobba igår, bar de av hem till mina föräldrar för att packa de sista äta lite middag och sedan börja sin 20 mil långa resa upp till Örebro. Den första biten, upp till Mjölby är så enormt seg, det känns som att man aldrig ska komma, I Mjölby blev de kaffe/kissepaus, blåsan var typ sprängfylld redan i Tranås och då hade jag fyra mil kvar till mjölby, men jag lyckades precis in på toa på mcdonalds i mjölby, det är sällan de är så skönt att gå på toa. Just nu sitter jag här vid Elins dator och väntar mest bara på att tiden ska gå, med tanke på att jag inte sovit något på huuuur många timmar som helst, dessutom har jag sovit vansinnigt dåligt de två senaste nätterna så för er jag ska umgås med idag, de finns en anledning till att jag beter mig konstigt idag, Om jag är mer flummig än vanligt alltså.
Idag bär de först av till Gustavsviksbadet där jag och Elin ska möta upp Jocke, Ola, Ias, Antonia och Linn, Om jag inte har synts till på ett tag så kan de finnas risk för att jag sitter i bubbelpoolen och sover...Det vet man aldrig. Efter badet så bär de av till västerås och där vet jag inte riktigt vad som händer, men de kan finnas risk för att jag däckar någonstans, Hoppas dock inte, ska försöka pimpla i mig lite kaffe och mycket godis så går jag på högvarv istället sen. Usch jag kommer bli världens katastrof, eftersom jag redan i mjölby för 14 timmar sen kände mig som att jag var lite småfull.
Har jag någon gång sagt hur mycket jag triva med att jobba med gamla? De är så himla underhållande, När jag i torsdag kväll jobbade så kom några roliga repliker (enligt mig iaf)
Scen 1: Johanna kommer till en tant boende i Ingatorp, tanten i fråga kan vi kalla Siri går o lägger sig tidigt jämt, och i torsdags så var persiennnerna nerrullade vid halv fyra. så när jag kommer till henne strax efter fyra, plingar jag på dörrklockan låser upp och kliver in, när jag kommer in tänder jag lampan i hallen, då hör jag siri inifrån sovrummet
- Va FAAN är de nu då?
Tro mig, de är inte riktigt vad man förväntar sig av en 92-åring alltid
I scen 2 var jag ute bland byarna och kom till en tant som vi kan kalla Elsa. När jag kliver in så tycker jag att hon ser riktigt konstig ut, det första som slår mig är att hon har en pågående ti-attack, Men när jag kommer fram så pratar jag med henne och inser att de inte så allvarligt men jag börjar prata med henne
J: Jag tycker du beter dig konstigt, inte som du brukar
E: Tycker du inte?
J: Neee de tycker jag faktiskt inte,
E: Nehe.... Då är jag FULL,
Inte heller något man förväntar sig.
I min sista scen den torsdagskvällen är när jag kommer till en dam som kan kallas Kristin. Jag ser att hon sitter o läser och börjar en konversation
J: Sitter du här o läser? Vad är de du läser för något?
K: Jag sitter o läser Guds ord, jag är nämligen kristen de har jag varit sen jag var 16, jag hoppas att du också är de?!
J: Neee jag har faktiskt mina tvivel
K: Det ska man inte ha angående Gud, honom kan man alltid lite på....
Konversationen slutar där för att jag har lite svårt att hålla mig skratt.
Jag har faktiskt funderat en del på de där med Gud o vem/vad som skapade världen, Om de nu var Gud som skapade världen, Varför nämner han aldrig något om dinosaurier och all urbefolkning i bibeln? Dem har jag inga bevis för att gud har levat men däremot alla dinosaurier och vår urbefolkning har man faktiskt ben och grejer ifrån... Är de konstigt att man tvivlar? Neee tänkte inte de... Och jag vet, jag tänker för mycket...
Vet ni vad jag gjorde i onsdag? Massor.... Dammsög, tvättade, manglade, strök, klädde granen, och åkta hiss upp o ner för att lägga upp saker i mitt förråd på vinden, men ändå kunde jag inte sova den natten, så vid kl 05.05 bestämde jag mig för att rymma hemifrån och åka hem till mamma o pappa och sova där istället, de gjorde ju att jag inte sov så himla mycket den natten. Jaja nu har jag skrivit tillräckligt för er... finns ju dem som anser att jag skriver för mycket... men de är antingen de eller ingen update... Bara att välja...
Puss o kram o så där på er
Typ världens sämsta uppdaterare....
Nja... jag kan nog gå med på att Ola är sämre på att uppdatera.... Men jag har faktiskt en anledning, jag har inget internet ÄN... jag håller på att gå under. Dessutom har min mobil pajat så jag får använda min fina rosa mobil inte för att det gör något men msn funkar tydligen inte på den... Gjorde det visserligen inte på min nya heller, skrev till en och då ploppade det meddelandet upp i någon annans ruta, hade kunnat bli riktigt pinsamt om jag skrivit något som absolut inte skulle kommit fram till någon person.
Jag sitter o tänker på min förra blogg, då jag bad er skriva komplimanger om mig, Dem var verkligen toppen, Kändes skönt att höra att man inte är helt värdelös som man alldeles för ofta känner sig nu för tiden.
Jag kom att tänka på en sak, Ni som läser det här är förmodligen mina bästa vänner, tror inte att så många andra läser min blogg, men jag tror sällan att ni vet så mycket om vad som har hänt med mig det senaste året? Kanske skulle jag ta o dra en liten sammanfattning om det...
Som många kanske vet har jag känt mig väldigt nedstämd enda sedan min farmor gick bort, och desto fler motgångar som kom desto mer sjönk mitt *braiga* humör.... När jag sedan flyttade upp til örebro så tror jag att depressionen tog ut sin fulla rätt, Inte nog med att jag blev deprimerad, jag fick tvångstankar dessutom, och inte vilka tankar som helst utan den värsta sorten som jag kan tänka och förmodligen alla kan tänka sig, Mina tankar handlade om att kunna skada mig själv eller till o med någon annan. När jag inte klarade av detta längre sökte jag upp skolhälsovården, efter några samtal där blev jag skickad till psykiatrin i Örebro, Efter möte med både läkare och psykiatriker så fick jag antidepressiva tabletter och även sömn tabletter.
Men inte nog med mina tvångstankar, jag fick panikångest och en massa andra symtom som gjorde livet till ett helvete.. när jag i slutet av sommaren skulle ha åkt upp till örebro så tog det emot så pass mycket att jag hade panikångest i en halv vecka, det var då jag bestämde mig för att göra mig av med allt som har med Örebro att göra (förutom Elin). Psykiatrin i Örebro skickade mig vidare till psykiatrin i Eksjö, där jag nu går på samtal för att kunna hitta det bästa sättet för att ta mig igenom det här. Så min behandling har inte börjat än, men jag mår mycket bättre av att gå dit. Just nu så äter jag den högsta dosen som är tillåten för den sortens tabletter jag tar, jag tar dessutom den starkaste sortens tabletter alltså dubbelt upp av allt.
Jag skriver inte det här för att ni ska må dåligt för mig skull, jag skriver det här för att ni ska förstå, och inte få en chock om ni tycker att jag har förändrats, vilket jag förmodligen har gjort, men jag försöker dölja det så gott det går. Som mina vänner känner jag att ni måste förstå hur jag har det. Jag vet att några som jag har pratat med vill hjälpa mig genom det här och jag uppskattar verkligen det, men ni måste låta mig komma till er det funkar inte att ni tjatar på mig, men för er som vill hjälpa mig så länkar jag lite här
http://www.sjukvardsradgivningen.se/Artikel.asp?CategoryID=25889
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19910620000077&DocTypeID=7&UserTypeID=2
Om ni läser det här så kanske ni kan förstå lite bättre hur allting funkar inom mig just nu.
Många säger att dem är deprimerade, men det är bara ett tillstånd, jag har levt i det tillståndet i fyra år och det ledde nu till att jag klassas som psykiskt sjuk (inte bara onda människor som är psykiskt sjuka) Jag har en sjukdom som jag bestämt mig för att ta mig igenom. Vill ni hjälpa mig så säg till så jag vet att ni alltid kommer finnas där, men ni behöver inte känna er tvugna till att hjälpa mig, Jag accepterar båda sidor, för ibland kan man behöva ha några vänner som inte vill accpetera som inte tänker på en som en psykiskt sjuk människa. Många utav er undrar säkert varför jag inte berättet något tidigare, Det är som med alla andra sjukdomar, Jag vill inte att ni ska se den sjuka Johanna (jojj) Jag vill att ni ska tänka på mig som ni alltid har gjort, För om jag inte är där nu så ska jag komma tillbaka.
Jag hoppas att jag inte har skrämt iväg er nu, jag har alltid varit rädd för att mina tankar ska bli handlingar, Under den värsta tiden så skadade jag aldrig någon annan eller mig själv.
Jag hoppas att ni känner att jag fram till nu alltid har stöttat er och hjälpt er så mycket jag bara kunnat, men det gjorde att jag glömde bort mig själv i alltihop, jag glömde ta reda på hur jag själv mådde utan tänkte oftast bara på hur alla mådde och såg till att de skulle må, Men nu är det tid för mig att ta hand om mig själv. Men ni ska veta att jag kommer finnas här för er iaf, fast kanske inte i den mån jag funnits för er tidigare. Men jag lovar att jag ska ta mig tillbaka!
Som sagt jag hoppas att jag inte har skrämt iväg er nu, men som sagt jag mår bättre nu än vad jag gjort tidigare och har jag lyckats hålla mina tvångstankar till enbart tankar så ska de fan i mig inte gå ut som handlingar.
Min psykolog säger att jag har goda chanser för att bli helt frisk. Gör mig en tjänst och håll tummarna för att jag kommer bli helt frisk ni behöver inte hjälpa mig mer än så.
Tack för att jag har er mina toppen vänner utan er hade jag aldrig klarat av det här!
Jag sitter o tänker på min förra blogg, då jag bad er skriva komplimanger om mig, Dem var verkligen toppen, Kändes skönt att höra att man inte är helt värdelös som man alldeles för ofta känner sig nu för tiden.
Jag kom att tänka på en sak, Ni som läser det här är förmodligen mina bästa vänner, tror inte att så många andra läser min blogg, men jag tror sällan att ni vet så mycket om vad som har hänt med mig det senaste året? Kanske skulle jag ta o dra en liten sammanfattning om det...
Som många kanske vet har jag känt mig väldigt nedstämd enda sedan min farmor gick bort, och desto fler motgångar som kom desto mer sjönk mitt *braiga* humör.... När jag sedan flyttade upp til örebro så tror jag att depressionen tog ut sin fulla rätt, Inte nog med att jag blev deprimerad, jag fick tvångstankar dessutom, och inte vilka tankar som helst utan den värsta sorten som jag kan tänka och förmodligen alla kan tänka sig, Mina tankar handlade om att kunna skada mig själv eller till o med någon annan. När jag inte klarade av detta längre sökte jag upp skolhälsovården, efter några samtal där blev jag skickad till psykiatrin i Örebro, Efter möte med både läkare och psykiatriker så fick jag antidepressiva tabletter och även sömn tabletter.
Men inte nog med mina tvångstankar, jag fick panikångest och en massa andra symtom som gjorde livet till ett helvete.. när jag i slutet av sommaren skulle ha åkt upp till örebro så tog det emot så pass mycket att jag hade panikångest i en halv vecka, det var då jag bestämde mig för att göra mig av med allt som har med Örebro att göra (förutom Elin). Psykiatrin i Örebro skickade mig vidare till psykiatrin i Eksjö, där jag nu går på samtal för att kunna hitta det bästa sättet för att ta mig igenom det här. Så min behandling har inte börjat än, men jag mår mycket bättre av att gå dit. Just nu så äter jag den högsta dosen som är tillåten för den sortens tabletter jag tar, jag tar dessutom den starkaste sortens tabletter alltså dubbelt upp av allt.
Jag skriver inte det här för att ni ska må dåligt för mig skull, jag skriver det här för att ni ska förstå, och inte få en chock om ni tycker att jag har förändrats, vilket jag förmodligen har gjort, men jag försöker dölja det så gott det går. Som mina vänner känner jag att ni måste förstå hur jag har det. Jag vet att några som jag har pratat med vill hjälpa mig genom det här och jag uppskattar verkligen det, men ni måste låta mig komma till er det funkar inte att ni tjatar på mig, men för er som vill hjälpa mig så länkar jag lite här
http://www.sjukvardsradgivningen.se/Artikel.asp?CategoryID=25889
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19910620000077&DocTypeID=7&UserTypeID=2
Om ni läser det här så kanske ni kan förstå lite bättre hur allting funkar inom mig just nu.
Många säger att dem är deprimerade, men det är bara ett tillstånd, jag har levt i det tillståndet i fyra år och det ledde nu till att jag klassas som psykiskt sjuk (inte bara onda människor som är psykiskt sjuka) Jag har en sjukdom som jag bestämt mig för att ta mig igenom. Vill ni hjälpa mig så säg till så jag vet att ni alltid kommer finnas där, men ni behöver inte känna er tvugna till att hjälpa mig, Jag accepterar båda sidor, för ibland kan man behöva ha några vänner som inte vill accpetera som inte tänker på en som en psykiskt sjuk människa. Många utav er undrar säkert varför jag inte berättet något tidigare, Det är som med alla andra sjukdomar, Jag vill inte att ni ska se den sjuka Johanna (jojj) Jag vill att ni ska tänka på mig som ni alltid har gjort, För om jag inte är där nu så ska jag komma tillbaka.
Jag hoppas att jag inte har skrämt iväg er nu, jag har alltid varit rädd för att mina tankar ska bli handlingar, Under den värsta tiden så skadade jag aldrig någon annan eller mig själv.
Jag hoppas att ni känner att jag fram till nu alltid har stöttat er och hjälpt er så mycket jag bara kunnat, men det gjorde att jag glömde bort mig själv i alltihop, jag glömde ta reda på hur jag själv mådde utan tänkte oftast bara på hur alla mådde och såg till att de skulle må, Men nu är det tid för mig att ta hand om mig själv. Men ni ska veta att jag kommer finnas här för er iaf, fast kanske inte i den mån jag funnits för er tidigare. Men jag lovar att jag ska ta mig tillbaka!
Som sagt jag hoppas att jag inte har skrämt iväg er nu, men som sagt jag mår bättre nu än vad jag gjort tidigare och har jag lyckats hålla mina tvångstankar till enbart tankar så ska de fan i mig inte gå ut som handlingar.
Min psykolog säger att jag har goda chanser för att bli helt frisk. Gör mig en tjänst och håll tummarna för att jag kommer bli helt frisk ni behöver inte hjälpa mig mer än så.
Tack för att jag har er mina toppen vänner utan er hade jag aldrig klarat av det här!
Konstigt
Är det inte rätt konstigt egentligen, när man verkligen skulle behöva lite komplimanger så får man inga, men när man inte behöver höra några komplimanger (till exempel när man är så full att man tycker man är snyggast av alla) Då får man minsann höra... Jag skulle vilja höra lite komplimanger, för just nu är jag så nere att jag kan ligga och sova hela dagarna, känner att jag inte har någon anledning att gå upp längre, allt förutom att fixa mat kan jag göra i sängen. Det är dessutom himla skönt att sova... idag sov jag nog till 4 tror jag. Jag längtar till den 19:e för då bär det av upp till Örebro för att hämta upp Elin och sen vidare till västerås där vi ska tjata sönder deras öron igen;) Dem har av någon anledning lite svårt för våran småländska, fattar inte varför, eller så är det de att den blir jobbig när man pratar för mycket...
Någon som har kollat på julkalendern i år ? Det har inte jag, Alla barnprogram har blivit så himla löjliga, jag tror inte att det beror på att jag blivit stor utan för att dem helt enkelt blivit kassa på att göra barnprogram... Ta till exempel dagens Nalle puh, Det var mycket bättre förr... Ingenting slår barnprogram från när jag var liten.
Någon som har lust att underhålla mig i helgen, jag ska vara ensam hemma och ta hand om alla odjuren som vi har, eller mamma o pappa har.
Ska skicka julkort i år är det tänkt, om ni vill ha julkort så skriv ner eran adress under kommentarer så jag inte missar någon.. vissa komma få julkort vare sig de vill eller inte:P
Kram på er, Och glöm inte bort att ge mig komplimanger skickar komplimanger tillbaka till dem som skriver något om mig:D
Någon som har kollat på julkalendern i år ? Det har inte jag, Alla barnprogram har blivit så himla löjliga, jag tror inte att det beror på att jag blivit stor utan för att dem helt enkelt blivit kassa på att göra barnprogram... Ta till exempel dagens Nalle puh, Det var mycket bättre förr... Ingenting slår barnprogram från när jag var liten.
Någon som har lust att underhålla mig i helgen, jag ska vara ensam hemma och ta hand om alla odjuren som vi har, eller mamma o pappa har.
Ska skicka julkort i år är det tänkt, om ni vill ha julkort så skriv ner eran adress under kommentarer så jag inte missar någon.. vissa komma få julkort vare sig de vill eller inte:P
Kram på er, Och glöm inte bort att ge mig komplimanger skickar komplimanger tillbaka till dem som skriver något om mig:D
