Jag har en sån underbar känslan i kroppen just nu.
När jag stod och diskade kom jag och tänka på att jag snart har varit diagnostiserad med depression i två år. Två år går sjukt fort, Ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig för två år sen att jag skulle sitta där jag sitter idag. När jag blev sjuk sattes en del relationer på spel. Men dem som fortfarande finns runt omkring mig nu visar hur man är om man är en riktig vän, ni ställer alltid upp för mig och det är jag tacksam för. Jag vet att jag gjorde många oroliga och inte minst min familj. Det första halvåret förstod jag inte hur jag skulle klara av att leva med allt som hände just då. Men med hjälp av mediciner, underbara medmänniskor och en miljöomställning gjorde att jag klarade av att börja om på nytt. Jag kan helt ärligt säga att jag ibland önskar att jag slapp allt det här, men framförallt att ta tabletterna (som har olika eftersmaker varje gång:P Och dem är inte smaskiga, jag tycker dem borde komma på jordgubbssmak.. eller choklad:P). Efter att ha tagit mig så här långt vet jag att jag kommer klara av att ta mig hur långt som helst.
What doesn't kill you makes you stronger! Allt som hänt de senaste åren är resultatet att jag blir bara starkare.
För er som inte vet. det är stor skillnad på att vara mytoman och att vara deprimerad, jag vet åtminstone att jag är deprimerad och att jag får hjälp för att ta mig ur det, och det är jag stolt över!