Vet inte riktigt hur längesen de var som jag uppdaterade, men de var åtminstone efter att morfar gått bort. Idag var de begravning, de värsta jag varit med om på länge faktiskt. När prästen läste något ur bibeln så kände jag hur allt bara brast för mig, som tur e så har jag mina underbara syskon. Även efter att vi gått fram till kistan och tagit farväl så bara rann tårarna ner. Men de värsta var nog efteråt då vi tog lite bilder och vi skulle lämna honom i kapellet, så kände jag bara att de här är inte sant, Jag vill inte gå härifrån, Kändes inte sant någonstans.
Efter att ha förlorat 4 st på fem år så känner jag att nu för de vara bra, Vill inte vara med om de här något mer. De är verkligen de värsta som kan hända.
De som kändes skönt, var att samma natt som morfar gått så kändes de som att han var hos och klappade mig på huvudet, precis som att "allt blir bra gumman, jag har de bra nu".. Just nu är känns de som att de inte var han som skulle gått bort först, men tyvärr kan man ju inte bestämma de
Vila i Frid nu morfar:) Hälsa farmor, farfar och Timpa:)