God morgon på er
Nu är de snart helg... Igen. Började tvätta vid tio, känns som man knappt hinner få in kläderna i gardebroben förrän de är dags att tvätta igen:P Har Henrik på besök, han undrade så snällt igår om jag kunde boka en tid så han kunde tvätta lite, Så himla bra tänkte jag då kan vi tvätta ihop.... yeah right, Han ligger och sover (halvt) på luftmadrassen och jag tvättar.. Ingen direkt jämställdhet i de här förhållandet:P Men han ansåg tydligen att jag hade så mycket tvätt att jag kunde tvätta åt honom också. Om man nu ska tvätta så kan man väl lika gärna tvätta allt på en gång eller? Tycker väldigt mycket om att katterna springer maraton över luftmadrassen där han försöker sova (hehehe)
Idag blir de att plugga det sista inför tentan i morgon, innan tentan ska jag iväg med katterna till dem som har lovat att ta hand om dem över helgen, Hoppas bara att jag får tillbaka dem, men de tror jag nog:D
Efter tentan i morgon ska jag och Henrik åka hem till mamma och pappa för där är de 125 årskalas i morgon (50+50+25=125), De lär bli trevligt några utav släktingarna från skåne kommer (me like). Antar att mamma och pappa har ett sista race på köket idag. Avdet som jag såg när jag var hemma sist så blir köket himla fint och inte alls så som jag drömde:P
På söndag morgon händer de grejer förstår ni, då ska jag förhoppningsvis möta Elin i Eksjö (om jag lyckas få någon att köra mig dit det vill säga annars får jag väl be på min bara knän till elin) sedan bär de av hem till Jönköping och med buss vidare till Sthlm. Där ska vi till Värtahamnen och stiga på en färja för att sedan festa hela dagen, kvällen, natten och kommande dag. Färjan kommer förstås att röra på sig för dem som inte förstod de;)
Jag har funderat en hel del den senaste tiden (då jag inte har pluggat) Jag är så himla glad för att vara på bättringsvägen efter den depression jag har haft. Jag har inte alls dessa tvångstankar på samma sätt längre. Det är så himla skönt. Jag är så himla glad över alla dem som funnits och fortfarande finns runt omkring och som stöttar mig för att ta mig igenom detta. Jag har fortfarande mycket att jobba på men jag har kommit en bra bit på vägen. Efter Elins senaste inlägg i sin blogg började jag tänka mycket på hur saker och ting kan förändras på bara en millesekund, dels så tänkte jag då på hur många liv skulle förändras om jag inte funnits längre vilket jag många gånger tror att jag inte skulle ha gjort om jag inte få hjälp i rätt tid. Och jag skulle aldrig vilja utsätta någon för detta och med tanke på den hjälpen jag från psykologen och dem människor jag har runt omkring mig så kommer detta inte att hända. Jag och Henrik kollade på masjävlar igår, en utav personena i filmen hade mist sin pappa genom att fadern begått självmord och när sonen också ville göra detta skällde hon ut sonen för att hans pappa var för feg för att våga hantera livet och jag tycker många gånger att självmord är ett tecken på feghet och jag är glad över att jag inte varit feg.
En annan händelse i den filmen är för mig väldigt jobbig, då en av huvudkaraktärerna drabbas av en hjärtinfarkt och dör, dem närmsta som sörjer börjar då tänka på alla dessa saker som man skulle vilja säga till någon innan dem går bort. Detta får mig förstås att tänka på farmor, farfar och morfar men framförallt farmor. Men just nu när jag skriver detta så känns det ändå som att farmor sitter här och har lagt armen om mig, Så då tänker jag passa på att säga till farmor att jag älskar dig och saknar dig och jag vill att du hälsar detta till farfar och morfar.
Nu tycker jag att de är hög att avsluta här, Till er som jag känner och som stöttar mig vill jag bara säga att jag älskar er!
Puss på er